Jag uppskattar verkligen ni 10-15 envisa själar som trots ett uppehåll på nästan 1,5 månad fortsätter att gå in här varje dag och kolla. Det värmer i hjärtat ska ni veta. Men tyvärr är den här bloggen död nu. Jag har tröttnat. Jag förlorade glädjen med alltihop. Iallafall för tillfället. Och då är det ingen mening längre, eller hur? Kanske, kanske kommer jag tillbaka någon gång i framtiden, men då blir det någon helt annanstans, på ett helt annat sätt. Ingen vet var, när eller hur. Allra minst jag.

Som avslutning får ni lite bilder från min jul. Ha det!

Sigge önskar god jul.


Sofie gör cornflakesgodis.


Hanna gör ischoklad.


Jag hänger vid julgranen.


Tomtarna hänger i julgranen.

Fast det jag skrev i förra inlägget har ju inget med min frustration att göra så det kommer här istället:

Varför får jag aldrig arbetsgivarintyget från jobbet som jag bett om i flera veckor nu? Jag måste skicka in det till a-kassan så kanske jag kan bli berättigad inkomstrelaterad a-kassa någon jäkla gång.
Varför har inte hon som bodde här innan beställt eftersändning av sin post? Tycker hon att vi ska vara hennes brevbärare? Eller har hon beställt det men det är posten som inte klarar sitt arbete? Hennes namn står ju inte ens på brevlådan längre!
Varför, åh varför är jag så fattig? Jag har 19 kronor kvar av min veckobudget. Ja, 4 kronor i plånboken också förresten. Och det ska jag klara mig på till helgen och det är väl inga problem om det inte vore för att jag måste fixa något till klassåterträffen/glöggminglet jag ska på i Lund på fredag. Jag tänkte baka en sak. Till det behövs margarin, sirap och kokos, resten har jag nog hemma. Kostar margarin, sirap och kokos mer än 23 kronor tror ni? Antagligen. Då får jag ta av min helgbudget. Det funkar väl eftersom fredagen kan räknas som helg om man vill.
Min lillasyster Sofie trillade med cykeln häromdagen så hon slog i hakan och det fick jag reda på genom Facebook. Nu har jag tvingat henne komma hit på lördag (hon bor i Lund) så jag kan ta hand om henne. Hon har inte ens varit här sedan hon flyttade ner. Jag ska börja tvinga henne att komma oftare.
Varför är jag så trött? Jag orkar inte ta tag i någonting. Vi orkar inte ens sätta upp hatthyllan. Den står på golvet och tjänar som skohylla just nu. Jackorna får man slänga på golvet eller andra ställen man kan hitta.
Varför vill ingen köpa vår tvättmaskin som vi la ut på Blocket? Den har inbyggd torktumlare till och med! Kom igen nu, någon! Vi behöver pengarna. Det har hört av sig några stycken men de bangade innan de ens kommit hit och kollat på den. Lata jävlar.

Så det var nog allt. Tack.

Nu är jag tydligen ett pucko också. Som om det inte vore nog att jag är extremt trött på mig själv, så ska ni också komma hit och börja tracka mig. Första gången någon kommenterar på flera dagar och då får man en jäkla diss! Men det gör inget. Här får alla vädra sina åsikter.

Har inte orkat skriva på några dagar eftersom jag hade alldeles för mycket att skriva om och jag lyckades inte välja ut det bästa så då sket jag i alltihop istället. Men idag är jag frustrerad på grund av ingenting så då kan jag behöva skriva av mig lite.

Igår var jag på intervju på Orkanen. Skickade iväg lite spontanansökningar häromveckan och har hittills bara fått positivt svar från just Orkanen. Det trodde jag aldrig, men de satt visst i en jobbig sits just nu. Behövde tydligen både det ena och det andra. Folk var sjuka och barnlediga och sådär. De hade ett längre vikariat dit de efterlyste någon. Men jag förväntar mig inte att få det. Men lite timmar kanske? Hon uppskattade min passion för katalogisering iallafall. Det är alltid något. Annars kände jag mig mest malplacerad. Jag var inte riktigt beredd på att få ett längre vikariat uppslängt i ansiktet. Jag trodde jag gick dit för att intervjuas som timanställd. Det är helt olika saker ju.

Igår provade jag också Indoor Walking. Det var i sanning ingen walking iallafall. Det var mer löpning tycker jag. Man sprang på en sån här:

Ledaren var galen. Hon höjde inte volymen för att peppa oss, hon höjde tempot på musiken istället tills det lät som smurfhits. Jag var röd som ett hallon i ansiktet när jag kom ut. Fast jag visste inte om det men jag tyckte att alla stirrade på mig och jag fattade inte varför förrän jag kom in i omklädningsrummet och såg mig i spegeln. Jag fick en chock. Det var liksom inte tomatfärg, utan hallon, HALLON! Det kan ju inte vara sunt. Men jag tänker inte låta mig nedslås av detta, jag ska minsann dit nästa vecka igen.

Idag är en sån där "vill inte"-dag. Jag vill inte gå och lägga mig tidigt och jag vill inte gå upp och jobba tidigt. Jag vill sitta uppe halva natten och spela ett sånt där roligt datorspel som man kan sitta och spela i timmar. Det var så längesen jag gjorde det. Min dator är så gammal och trött och jag har inga pengar att köpa spel. Jag har inte ens pengar att köpa pluggar, skruvar och krokar så vi kan hänga upp våra tavlor och hörnskåpet. Jag vill inte inte ha några pengar längre. Jag vill inte behöva sätta upp budgetar på 100 kronor/vecka. Jag vill inte att det ska vara tolv dagar kvar till löning. Jag vill inte betala csn-räkningen på 2600 i slutet av månaden. Jag vill inte se Grannfejden på tv. Och ingen sjukhusserie heller tack.

Jag är så trött på mig själv.

Igår var jag på filmpremiären för Straight edge to death. Det bjöds på öl, vin och popcorn och man fick chansen att se filmen två gånger. Vi fick också se filmsekvenser ur producenternas privata liv.

Så håll ögonen öppna. Filmen kommer snart på ett youtubeklipp nära dig. Här är trailern:

Kan inte sova. Fortfarande ont i armen. Spenderade gårdagskvällen hemma hos Carro och Christian. Henrik stannade hemma och var sjuk. Men sova kan han tydligen.

Igår var jag jätteduktig. Hängde upp gardiner och skarvade lampsladdar tills jag blev alldeles svettig. Men nu börjar det faktiskt likna nåt här hemma. På tiden, kan man kanske tycka. Har lite saker kvar jag kan göra, men sen behövs inköp för att fixa resten. Inköp är inte vår starka sida den här månaden.

Igår hängde jag också upp den lilla svängdörren till kattoalådan. Tycker det är dags att Pinky lär sig att det fortfarande är en låda med sand som hon kan gå in i, även när den har svängdörr. Men jag misstänker att hon inte fattar någonting. Man skulle kunna tro att det är hon som är den smarta av de där två, men det är det inte. Sigge låter henne bara tro det.

Nu ska jag försöka sova igen.

Jag har haft jätteont i vänsterarmen hela natten och har det fortfarande. Den känns liksom stel och stram och tung och så gör det ont så fort den rör sig. Nu får det faktiskt gå över! Jag skulle ju träna. Om det inte går över snart får jag träna bara benen. Extra mycket. Ska det verkligen vara så här? Det känns helt fel.

Titta här vilka spännande saker man kan hitta i sin mobil när det varit oktober:

En förvirrad katt efter första natten i nya lägenheten.


En flicka med ny hårfärg. Fast det var dåligt ljus så det syntes inte på bilden.


Fotoutställning i Sjöbo konsthall.


Dito.


Läs och lär! Kan danskarna kan vi!


I Christiania.


Christianias kärlekshora nummer 1.


Christianias öl.


?


Henrik på ett hjärta.


Installation: trasigt stadiumkort på tåg.


En solnedgång utanför Dalby.


Igen.


Urval ur Jan Stenmarks utställning i Sjöbo konsthall.
















Anna hemma hos Anna.


Anna hemma hos Anna.


Och här skulle jag ta kort på mig själv.


Lite bättre.


Smygehuk.


Svårt att hitta bernsten här.


Mest flintasten och annan sten.


Pappa.


Stenar i en sten.


Carro, Johannes och Jenny på A2. Franskt tema.


Carro.


Jenny.


Johannes.


Pinkys nya favvoplats.

Idag har Henrik och jag vart och vaccinerat oss. Egentligen var vi kallade igår men då kunde ingen av oss. Men så sa de på vårdcentralen när Henrik var där och la om sitt sår att han borde göra det, eftersom hans immunförsvar inte är riktigt som det ska vara ännu. Och så sa de att vi kunde gå och göra det idag istället. Så då gjorde vi det. Jag har inte haft en tanke på att göra det. Jag visste inte ens att man skulle få en kallelse. Jag skulle heller aldrig gjort det om inte Henrik ändå skulle. Så man kan säga att jag sympatigjorde det. Helt spontant sådär.

Jag hoppas han slipper gå dit med det där såret snart. Det borde ju vara läkt tycker man. Varje vecka säger de att han bara behöver komma dit en vecka till. Fast problemet är att det liksom överläkte istället så det bildades för mycket blodkärl som bubblade upp ovanför. Så då fick de bränna bort det. Vilket i-landsproblem egentligen. Mina sår läker för mycket, buhuhuu! Men kanske inte så kul om det bara bildas mer och mer kött så det till slut blir en stor klump som sticker ut på magen. Svallkött heter det förresten. Så nu kanske ni har lärt er något nytt. Det gjorde iallafall jag när jag fick veta det.

Själv har jag mått illa hela dagen. Har liksom ett tryck över bröstet som gör att det känns konstigt och tungt att andas. Och Henrik har ont i halsen. Stackars stackars oss. Men jag hoppas att han är pigg nog att gå på bio ikväll. Jag vill se Upp i 3D. Han fick ännu mer biopengar sen i födelsedagspresent. Av mamma och Evert den här gången. Så nu kan vi se tre filmer. Eller så kan han se sex stycken ensam. Fast det blir ju himla trist för mig såklart.

Igår skulle Henrik ta X2000 upp till Stockholm för att möta upp sin kusin som vunnit en ålandskryssning för två. Redan innan tåget hann lämna Skåne gick det sönder och kunde bara köra 80 km/tim. Eftersom tidsplaneringen redan var lite snävt tilltagen var det bara att ge upp kryssningsutsikterna direkt och köra en helkväll i Stockholm istället. På en tisdag. De tog in på ett dyrt hotell och idag åkte de hem igen. Hoppas verkligen de hade kul ändå, annars är det mycket pengar som liksom bara kastats i sjön. Ibland känner man inget annat än hat inför SJ. Jag blev ledsen för jag ville att Henrik skulle få göra nåt kul och så blev allt bara helt fel.

Själv har jag inte heller haft de bästa dagarna. Igår var jag hos min jobbcoach. Det var precis lika meningslöst som sist. Jag blir så irriterad! Den tiden jag slösar på att träffa honom och våndas över att jag måste träffa honom skulle jag kunna ägna åt mycket viktigare saker. Om man åtminstone kunde blivit tilldelad en jobbcoach som kan lyssna. Jag bara avskyr folk som säger att jag är tillbakadragen när de inte ens bryr sig om att försöka lyssna på mig. De tror bara det för att de är så jävla tråkiga att jag inte har ett endaste dyft att säga till dem! Hela mitt liv har jag fått höra att jag är blyg och tillbakadragen, men jag kanske inte alls är det. Jag kanske bara blir det för att ni säger det till mig. Jag kanske bara tycker att ni är så fruktansvärt tråkiga att jag inte orkar bry mig det minsta om att svara på det ni säger. Särskilt om ni pratar så mycket skit så man måste kämpa för att få en syl i vädret. Jag kämpar inte. Jag håller hellre käft. Jag känner att jag håller på att bygga upp så mycket agg gentemot honom att jag antagligen kommer explodera nästa gång jag träffar honom. Som det är nu sitter jag bara och nickar (eftersom han aldrig pausar tillräckligt länge för att jag ska kunna svara på hans frågor) samtidigt som jag suckar och himlar med ögonen inombords. Och jag känner att det är på väg ut. Det verkar som att han tror att jag är lika ointresserad och blasé när jag är på en arbetsintervju som när jag är på möte med honom. Vad fan tror han egentligen? Att jag är en jävla idiot eller? Nä, nu blir jag förbannad. Nu måste jag sluta, fast jag egentligen hade mer att skriva om.

Igår målade vi sovrummet. Och så satte vi upp böckerna i den nyuppsatta bokyllan så vi blev av med alla bokkartonger. Stort framsteg! Här är bilder:

Henrik tejpade fint. Med blåmärke från go-carten.


Skillnaden.


Färdigt. Råkade ha porträttobjektivet på kameran. Därav närbilderna.


Pinky latade sig i sängen under tiden.

Först såg vi en levande reklampelare.


Tone var snygg som vanligt.




Smart zombie som kunde använda mobil.








Henriks arbetskamrat var tydligen initiativtagare till det hela.


















Slutsats: ungdomar är roliga.

Ni kan aldrig gissa vad jag gjorde nyss! Det är knappt så jag tror det själv. Jag var och tränade. Just det. Jag lyckades äntligen skaffa mig ett träningskort igår efter flera veckors kämpande. Fast det var inte lätt ska sägas. De är omöjliga att få tag i de där som jobbar där. Igår satt hon gömd i en skrubb medan jag stod i receptionen och väntade. Till slut fick jag be någon annan som kände till stället bättre att gå och leta upp henne. Det är alltså Fitness 24 seven jag pratar om. Har ni chansen att träna på ett annat ställe, gör det då. Det är så uselt att det ska vara så svårt att bli medlem, tycker jag. Men nu är jag det och idag gick jag dit för att inviga stället. Tog det ganska lugnt. Det var trots allt ett halvår sedan jag tränade på gym senast och då cyklade jag mest. Nu körde jag styrketräning. Testade alla maskinerna i tjejgymmet. Det var helt okej. De flesta som jag gillar fanns där. Ett par stycken fick jag gå ut i stora gymmet för att hitta. Och en favoritmaskin fattades helt och hållet. En som fanns på Träningsvärket när jag tränade där. Men man får ju anpassa sig. Och det bästa av allt! Paul berättade igår att Fitness 24 seven på Värnhem har något som heter plusgym, vilket innebär att man kan gå på gruppträningar där, utan extra kostnad! Det är ju helt otroligt egentligen. Tyvärr har de ingen spinning i dagsläget så jag tänkte prova på indoor walking (det betyder inomhusgång för er som undrar hehe) istället. Det ska tydligen vara bra konditions- och förbränningsträning. Och det låter som att det kan passa mig. Jag är jättepeppad nu. Undrar om det känns likadant imorgon när träningsvärken kommer. Säkert!

Henrik är ute och leker med sitt jobb ikväll. Det är Apple som fjäskar för dem den här gången och bjuder på mat och co-cart. Sen skulle de till Elyssé haha. Kan inte riktigt se Henrik på det stället. Ja, inte för att jag har varit där men. Fast han och några andra tänkte nog dra någon annanstans.

Men nu måste jag duscha och få mig något till livs. Sen ska jag till Carro för klädbytarafton. Måste plocka ihop lite kläder också. Har tänkt göra en ny utrensning i garderoben länge nu. Egentligen innan flytten, men det blev aldrig av. Men nu så.

Förresten följde vi med Johannes och kollade på Zombiewalk (betyder zombiegång för er som inte vet) Malmö förut. Tone var med och gick. Tog lite tokiga bilder som jag lägger upp imorgon antagligen. Tjo!

Igår kväll förberedde vi oss för den kommande Alice i underlandet-filmen av Tim Burton som kommer i mars. Det gjorde vi genom att se filmen från 1999. Jag har sett den en gång förut men minns den bara som snygg men förvirrande. Jag tror den var uppdelad i flera delar då, när den gick på tv. Det var en bättre idé att se hela på samma gång. Fantastisk film faktiskt! Sedan försökte vi se Citizen Kane men det gick inte lika bra, trots att den ska vara en av världens genom tiderna bästa filmer. Håller kanske inte riktigt med där. Det kan ha berott på att jag redan hade sett en lång film och var lite trött. Eller så var det för att den gjordes 1941 och det är svårt att riktigt följa med i sådana filmer när man jämför med dagens mått. Man är så van vid en rak historia att följa, bra bild, bra färger och ljud och finns det ingenting av det så blir det krångligt.

Här kommer iallafall ett (lite för långt) klipp från Alice i underlandet. Ni borde se det. Med drottningen. Hon är jätterolig.